Sticker iväg till gymmet!
Efter en hel dag på universitetet är det äntligen dags för ett efterlängtat träningspass. Det ena behöver inte utesluta det andra och vill känna mig fräsch inför pressvisningen på onsdag. På schemat idag sår det löpträning kombinerat med armar och rygg, det får inte ta allt för lång tid ska läsa några sista sidor till innan det blir en natts god sömn.
S-krisen har kulminerat!
Socialdemokratin har helt tappat fotfäste i svensk politik och det bevisade de ytterligare en gång genom Håkan Juholts avhopp idag. Det är för mig beklagligt att ett sådant stort och tidigare statsbärande parti inte längre kan agera som opposition. Det gör att demokratin undergrävs men framför allt det vitala politiska samtalet sjunker. Juholt var aldrig en bra lösning för Socialdemokratin som varit ett sjunkande skepp länge, personligen blev jag besviken när han valde en vänstersväng och i detta avseende får jag lov att säga att Mona Sahlin var på bättre spår. Hon insåg spänningarna och konfliktytorna mellan globalisering och statligt reglerande och insikten om att Socialdemokratin måste förhålla sig till en helt annan värld de varit med om att skapa. På senare år har den socialdemokratiska välfärdsideologin kapitulerat till förmån för privatisering, individualisering, EU-medlemskap och globalisering.
Håkan Juholt största misstag är att han inte förmått fått ihop partiet. Svårare blir det när friktionen inom partiet även finns mellan fackföreningssidan, gröna socialdemokrater och klassiska välfärdsfraktioner. Den värld vi lever i nu räcker det inte med att förenkla i höger/vänster-falanger eftersom det inte täcker djupet av konflikterna och en bra partiledare måste hålla ihop alla grupper och kompromissa dem emellan.
Det jag tror framför allt att den kommande S-ledaren måste göra är att börja prata politik och fundera över vilken roll Socialdemokraterna ska ha i dagens samhälle. Utifrån den visionen de har av samhället idag och i framtiden måste de komma fram till vilka politiska reformer som faller naturligt utifrån den ambitionen.
good things happen to good people!
Har precis vaknat och är inte så fruktansvärt bakfull, vilket är oerhört skönt för ska ner till Ica och handla och sedan sticka iväg till studentpalatset och läsa. Hur som haver, var jag inatt ute med Andreas och hans vänner. Träffade sedan mina två favoritkillar Anders och Oliver och vi dansade loss på Paradise. Jag måste säga att av någon outgrundlig anledning så är Kolingsborg/Paradise Stockholms tråkigaste club. Till skillnad från Andreas som avgudar stället så tycker jag bara det är hemskt. Vilket kom till uttryck att jag blev oerhört sur och slutade med att jag gick hem. Kände ett tag att jag ville smutskasta och spy galla över allt och alla, men efter årsskiftet har jag landat och mognat så idag är jag på topp igen. Detta kan låta lite högtravigt men jag känner mig och är oerhört priviligerad och lever verkligen min dröm och tar ansvar för mitt liv. Good things happen to good people – kom ihåg det.
